Ja det var väl en bra sammanfattning på gårdagen och natten till idag. Det starta igår med när Elvira vaknade vi 16.00. Tyckte då att hon var lite varm så jag gav henne en liten alvedon supp.Sen när jag lyfte upp henne tyckte jag hon verkade så ledlös. Sådär som nyfödda kan vara. Höll man inte i hennes huvud så föll det bakåt. La man ner henne la hon sig i fosterställning. Och det var ju inte likt henne. Sen efter några sekunder ser jag hur hon kippar efter andan och får ingen luft. jag får lite smått panik men går för att hitta vår näsfrida för att suga lite. Då ser jag hur hela ansiktet svullnar upp och hon blir helt blå. Denna blåhet går sen över till något helt färglöst samtidigt som hon blev helt stel, rullade bak ögonen och började krampa. Nu var jag rädd. Ringde 112 som skickade en ambulans på en gång. Gustav var jätte rädd och hysterisk, försökte distrahera honom genom att säga att han skulle gå och borsta tänderna vilket han gjorde. Jag ringde också Roger som skyndade sig hem från jobbet. Krampanfallet höll på i kanske 30 sek men det var dom längsta sekunderna i hela mitt liv. Verkligen jätte hemskt, jag kände mig så otroligt hjälplös. Men direkt efter krampanfallet tuppade hon av. Dom på 112 sa att jag skulle hålla henne medvetande och vaken, så då fick jag ännu mer panik för hon bara försvann och va helt borta. Dom sa då att jag skulle blåsa in luft genom näsa och mun vilket jag gjorde och hon kvicknade då till. Fick tillbaka lite färg men hade fortfarande så svårt att andas. När amulansen kom hade hon kvicknat till ännu mer och skrek av full hals. Så dom tyckte att det värsta var över och att vi kunde avakta hemma.
Natten var ju jätte hemsk bara för att hon inte kunde andas. För det gjorde ju att hon inte kunde sova. Hennes skrik höll också Gustav vaken. Så Gustav fick vi väl att somna vid 02:30 på natten och Elvira somnade någongång vid 03:30. Hon sov då bara 1 tim och 20 min. Sen var det samma sak igen med skrik. Vi sög henne lite till och Roger fick henne att somna vid 17.00 och hon sov då till 07:30 Så lite grann fick vi sova.
Men Roger var gullig och sa att han kunde jobba hemifrån idag så han är hemma och hjälper till <3
Stackars stackars lilla sötisen, fy så hemskt. Hemskt för er med, speciellt dig som fick uppleva det. Förstår paniken, skulle jag också få. Tur du ringde 112!
SvaraRaderaHoppas jag inte väckte dig då jag ringde förut.
Kram på er alla!
Men gud vad läskigt, men fick ni liksom inget svar på varför det blev så. ¨Så ni kan slappna av och inte tänka att det ska hända igen liksom. Lilla gumman....inte roligt!!
SvaraRaderaPuss och kram på er
Du har en award & en motivering att hämta på min blogg :)
SvaraRadera