Ett mysterium...

Det är något jag inte förstår. Gustav kan ibland vissa dagar bli riktigt gnällig. Som idag, han säger att han vill sitta i soffan och titta på musse. Eftersom det fortfarande är ganska tidigt, 08:30, så jag satte på musse. Då säger han "Kudde" jag bullar upp en kudde bakom ryggen så han ligger riktigt skönt, vänder mig om och sätter mig på golvet och leker lite med Elvira som var ledsen. Gustav säger då med den gnälligaste rösten han kan få fram och i samma sekund som jag sätter mig ner på golvet "Filten". Ställer mig upp igen och gosar om filten, ger han en napp och tänker att nu är han nog nöjd. Hinner igen precis sätta mig då han säger lika gnälligt "Vatten". Ställer mig upp igen med ett leende och hämtar vatten och säger att nu får du sluta gnälla annars får du gå och sova en stund till. Han ler tillbaka och menar på att han är nöjd. Jag tänker "skönt", sätter mig på golvet igen men i samma sekund igen säger han "Macka". Nej nu får han skärpa sig. Säger att vi redan ätit frukost och mackorna är slut och vi måste handla macka. Han säger "ok" och jag inser att det är ingen ide att jag sätter mig. Så jag gå till köket för att plocka ur diskmaskinen, då hör jag en tjut. "kudde, filten, nappen" Går in i vardagsrummet och kollar vad det är och Gustav har slängt allt på golvet och vill att jag fixar till det igen. Tänker att han kanske vill att jag sitter med honom och gosar lite. Men nej han vill inte att jag ska sitta i soffan. Så jag går ut i köket igen varpå han får ett utbrott och bara skriker. jag stänger då av tv'n och säger att tänker han skrika så så blir det ingen Musse. Han blir då skogstokig och skriker, lägger han i sängen och efter ett tag sover han.
Jag förstår inte varför man måste gnälla hela tiden trots att man gör det så mysigt och bra för honom som man bara kan. Kommer aldrig att förstå det mysteriumet.