Snön efterfrågas

Vet inte vad det är med vädret riktigt, ända sedan vi flyttade upp hit till Sundsvall för 4 år sedan så var det så otroligt fint vinterväder vid den här tiden. Nu är det 4-5 plusgrader och konstant regnande. Riktigt surt om jag ska vara ärlig.

De här bilderna är tagna för 3 år sedan. Från att barnen vuxit upp i Stockholm med slask inte jätte mycket snö var detta enormt kul för barnen och de älskade så mycket snö.

Kan inte påstå att det var lika kul för mig och Roger som behövde skotta konstant från oktober till april hahaha. Taket fick vi skotta 3 gånger för det var 2 m djup snö haha. Helt sjukt när man tänker efter.

Nu som sagt är det bara regn, och mörker. Jätte trist, kanske breds det på eftersom man är utbränd i kroppen ;-) I alla fall så gjorde jag och Felicia pepparkaksdegen igår. Älskar hemmagjord pepparkaksdeg. Så mycket godare än den man köper och så himla lätt att göra :-) Idag ska jag mellan arbetstimmarna försöka förbereda för julen 2020 :-) Älskar julen mer än något annat. Det kan aldrig bli för mycket julpynt. Dock har vi precis skaffat katt och vet inte om jag våga ta fram allt. Kommer ju blir ett enda stort lekland för dem med allt glitter, granris och kulor ;-) Så vi får se hur mycket som kan tänkas komma upp :-)

Dags att damma av

Ja det är lite komiskt. Planen var att starta denna blogg som en nystart när jag flyttade upp till Sundsvall med min familj ifrån Vendelsö, Haninge i Stockholm. Är så tacksam för många delar över att vi tog detta beslut, samtidigt som jag har en extrem hemlängtan till Haninge och Stockholm. Men oj vad min kärriär drog iväg av denna flytt. Precis när jag flyttade upp och tog anställning på BUP så hade FVIS startat igång som var ett arbetet inom Sussa Samverkan där man 5 regioner (4 optionsregioner så totalt 9 regioner) arbetade tillsammans för att ta fram ett nytt vårdinformationsstöd för att möta regeringens beslut om att Sverige ska vara bäst i E-hälsa och digitalisering 2025. Det började med att jag gick med i arbetet föra att utvärdera de olika anbudssvaren som kom in, sedan fick jag möjligheten att bli workshopsledare och områdesansvarig för att sedan tillslut blir ansvarig för grundkonfigurationen av det nya systemet tillsammans med leverantören för Region Västernorrlands del. Samtidigt som detta tog jag på mig rollen att leda arbetet för psykiatrin samt vårdadministrationsdelarna.

Jag har aldrig riktigt känt att jag hittat det jag brinner för eller det jag har fallenhet för och ha den här känslan då man bara längtar efter att få gå till jobbet. Så kände jag i detta, jag älskade mitt jobb, Gud, vad kul det var och vi hade tillsammans alla 9 regioner. Kändes som att livet lekte, ekonomin var stabil, jag var asgrym på mitt jobb, maken klättrar på sitt jobb och det rullade på ända tills verkligheten knackade på. Min dotter har stora svårigheter i skolan och behöver mycket stöd och hjälp i sitt skolarbete och äldsta sonen har haft det väldigt svårt sedan flytten upp med stark panikångest och saknat Stockholm jätte mycket Detta har i och för sig också varit hanterbart men utbrändhet och utmattning kom som en överraskning och jag behövde dra i min handbroms för att inte krascha så hårt att jag inte kan ta mig upp för sängen. Så nu har jag sagt upp mina uppdrag och får se vad framtiden har att erbjuda för att hitta balans i mitt liv igen och för att framför allt finnas till för barnen. Det har varit extremt stressigt de senaste åren och man har bara kört på men inser nu att jag glömde bort mig själv någonstans längs vägen. Känner ni igen det? Att man bara ångar på och fortsätter, ler och ser glad ut och säger att allt är bra när någon frågar hur man mår. Jag hoppas att det var rätt beslut men det känns så :-) Det jobbigaste i hela denna situation är ju att det är Corona samtidigt så det är ju inte så mycket jobb ute att söka. Men det ska bli spännande vilka äventyr som väntar :-) Nu när man bara sitter hemma så är ju bloggen ett bra redskap att skriva av sina tankar när man inte har så mycket social kontakt haha ;-)